UV-ficklampor och UV-markörer används ofta i handhygienutbildning, men de har också börjat bli en populär egenkontrollmetod av hygienutrymmen. Metoden ger snabbt information om rengöringsrutiner följs och kan påvisa osynliga brister i städningen.
Städning och rengöring är avgörande för att minska smittspridning inom vård och omsorg. Kvalitetssäkring sker därför rutinmässigt, men bygger idag nästan uteslutande på visuell bedömning. Problemet är att många smittkällor och former av kontaminering är osynliga för blotta ögat.
Objektiva mätmetoder för att upptäcka osynlig kontaminering – såsom ATP-mätning och mikrobiologiska analyser – lyfts fram i den nya svenska städstandarden för sjukvården (SS 8760014). Dessa används dock sällan av hygienkontrollanter, vilket kan bero på bristande kunskap men sannolikt ännu mer på ekonomiska och praktiska hinder.
Därför finns det starka skäl att uppmärksamma en tredje metod, som endast nämns i förbifarten i standarden: fluorescens med UV-ljus.
Det svarta ljuset
Vad är egentligen UV-ljus? UV står för ultraviolett och är en typ av strålning med en våglängd mellan 100 och 400 nanometer. I det elektromagnetiska spektrumet ligger UV mellan kortvågig röntgenstrålning och det synliga ljuset. Våra ögon kan därför inte uppfatta UV-strålning direkt.
Det lilasken vi ser från många UV-lampor är i själva verket vanligt ljus som emitteras samtidigt. Av den anledningen är det engelska uttrycket “blacklight” ofta mer träffande än benämningen UV-ljus.
Fluorescens
Många material ”lyser upp” och tycks glöda när de belyses med UV-ljus. Typiska exempel är mineralet fluorit, kroppsvätskor som urin eller öronvax, råttspillning samt olika produkter såsom papper, tvättmedel och vaselin. Effekten beror på att materialet absorberar UV-strålningen och återutsänder den i en längre våglängd som det mänskliga ögat kan uppfatta.
Detta fenomen, som kallas fluorescens, har inte bara en festlig ”party-effekt” utan också många praktiska användningsområden inom forskning, medicin och teknik. Vid detektion används det bland annat för sprickindikering, läckagesökning, brottsplatsundersökningar – och, som nämnts, vid uppföljning av rengöringsrutiner.
En enkel metod men med begränsningar
Att belysa ytor med UV-ljus är en snabb, billig och enkel metod för att upptäcka om fluorescerande rester finns kvar. Det är dock viktigt att komma ihåg att långt ifrån all kontaminering fluorescerar.
I en toalettmiljö kan man ofta direkt se spår av kemikalier, urinfläckar och andra kroppsvätskor. Ingen UV-markör krävs för detta. Däremot fluorescerar varken blod eller de flesta bakterier. UV-ljus är därför inte särskilt lämpligt för att bedöma faktiska smittorisker – osynlig smitta påvisas fortfarande bäst genom mikrobiologiska analyser.
Däremot kan UV-ljus ge värdefulla indikationer på om rengöringsrutinerna verkligen följs, och just detta är en avgörande faktor i arbetet med smittskydd.
Följsamhetskontroll
Vid en så kallad följsamhetskontroll (det vill säga en kontroll av att rengöringsrutiner följs) används en UV-ficklampa tillsammans med fluorescerande markörer. Det finns flera varianter på marknaden, men den vanligaste är Glo Germ™. Med hjälp av en märkpenna innehållande Glo Germ-ämnet kan ytor snabbt markeras till en kostnad av endast några få kronor. Syftet med märkningen är att kontrollera hur väl rengöringsinstruktionen för avtorkning följs.
Märkningen kan göras på uppdrag av en beställare eller entreprenör, men tidpunkten och urvalet av märkta ytor bör alltid vara okänt för städaren. Markeringsytorna som väljs ska helst vara avtorkningsbara, ljusa, plana och icke-porösa för att fungera optimalt. Bra exempel är laminerat trä, metall, plast, klinker, glas m.m. Vad man ska tänka på är att UV-ficklampan som ska användas bör ha en något bredare ljusbild än vanligt och bör även ha en tillräcklig ljusstyrka som fungerar i lokaler med ljuset på.
Bilden nedan visar hur markören kan användas i en toalett och hur resultatet ska tolkas. Ett bra tips innan man börjar markera ytor är att först öva lite. Det rekommenderas att man prövar markören på olika testytor för att sedan kontrollera hur resultatet blir efter avtorkning.
I biologiska och strålskyddssammanhang delas UV-strålning in i tre våglängdsområden:
- UVA (315–400 nm) – minst energirik, tränger djupt in i huden.
- UVB (280–315 nm) – mer energirik, orsakar bland annat solbränna.
- UVC (100–280 nm) – mest energirik, förstör DNA och används för att döda bakterier och mikrober.
☀️ Solen producerar UV-strålning av alla våglängder. Ozonlagret absorberar dock all UVC och större delen av UVB-strålningen.
⚠️ Även UVA är cancerframkallande i viss grad. Onödig exponering av all UV-strålning bör därför undvikas.
Slutsatser
Med fluorescerande markörer och UV-ljus kan man på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt kontrollera att rengöringsrutiner verkligen följs. Metoden ersätter inte ATP- eller mikrobiologiska mätningar, men den bidrar till att minska det subjektiva inslaget som idag dominerar kvalitetsuppföljningen av städning och rengöring. Det är utan tvekan ett verktyg som varje hygienkontrollant bör ha i sin arsenal.
Vill pröva UV-metoden är du varmt välkommen att handla produkterna i vår webbshop!
UV-markörer & lampor – Hygiene Diagnostics