Logo

Mätmetoder för osynlig smuts

Hög städkvalitet är viktig för att förebygga smittspridning och infektioner. Men när är det tillräckligt rent? Att mäta är att veta.

Inspektion

ATP, bakterier eller UV?

Kvalitetskontroll av städning baseras traditionellt på synliga kriterier. Med andra ord det som inte kan ses finns inte. Metoden räcker dock inte för hygienkontroll. Visuella kontroller ger utrymme för ett stort mått av subjektivitet hos kontrollanten och säger dessutom väldigt lite om hygiennivån är säker. Ytor som ser rena ut kan fortfarande vara kraftigt kontaminerade.

För den osynliga kontamineringen ger nordiska städstandarder (INSTA 800, SS8760014 och DS2451-10) två förslag på objektiva och kvantitativa mätmetoder: ATP-mätning och mikrobiologisk analys. En tredje metod som också nämns är UV-ljus med fluorescerande markörer, vilket är en visuell kontroll av följsamhet till avtorkningsrutin med hjälpmedel. Det finns styrkor och svagheter med alla tre metoder vilket kan göra det svårt att välja.

Mätmetoder i jämförelse

Nyckeln till användbara mätresultat handlar om att man har genomtänkt syfte med mätningarna och kunskaper om mätmetoderna. Tabell 1 nedan ger en översiktlig beskrivning om mätmetodernas fördelar och nackdelar. Även proteinresttester är medtagna i jämförelsen. Minus-tecknet betyder att det finns en betydesefull nackdel med metoden och tvärtom för plus-tecknet.

ATP-test är mycket snabbare jämfört med mikrobiologiska analyser. ATP-test mäter både dött och levande material. ATP-metoden är desutom kvantitativ och ger ett mått på mängden organiskt cellmaterial. Det är nästan den optimala mätmetoden om det inte vore för en nackdel - du kan inte kvantifiera bakterierna särskilt bra med ATP.

Mikrobiologiska mätmetoder mäter det som lever, dvs. de kan användas för att bedömma desinfektion och smittorisk. De är också kvantitativa, vilket betyder att de kan bedömma hygiennivåer. De mäter dock inte den "döda smutsen" eller "bakteriematen" som även den är av hygienisk betydelse och viktig för städkvalitet.

UV-ljus och fluorescerande markörer kan användas för att kontrollera avtorkning av ytor. Det är snabbt, billigt och enkelt använda. Metoden ger dock bara information om följsamhet till rutiner och säger inget om effekten.